Roadbjörn Freakfest

  

I helgen var jag på en väldigt, väldigt fin 50-årsfest. Doomnestorn, tillika reklamgeniet, musikspridaren och all-in-all fina personen Björn Hjalmar fick sig en överraskning som han sent ska glömma. 70 pers hade samlats i en studio i Sollentuna, tillhörande min gamla indiebekant Mattias i Pineforest Crunch, för att fira. Själv är jag en av de nyare vännerna.

Första gången jag träffade Hjalle var mitt i natten på Strand i Stockholm för ungefär två år sedan. När Hjalle fick klart för sig att jag gillade shoegaze gapade han med mycket hög röst: HAR DU HÖRT LOOP? Det hade jag inte, men jag förstod att jag absolut måste och att det är ett av världens bästa band! Senare under natten fylldes min Facebooksida med youtubeklipp med Loop. Nu tycker jag ju inte att Loop är ett av världens bästa band, men däremot blev jag väldigt förtjust i Hjalle. En människa som åker till Roadburn varje år och som brinner såpass mycket för musik att han dessutom levererar en skriftlig genomgång av varenda litet band som spelar på festivalen, inklusive youtubeklipp och personligt utlåtande, tar man ju till sitt hjärta direkt. HÄR skrev jag lite om förra årets Roadburn. I mitten av april är det dags igen.

Men tillbaka till Sollentuna. Jag har aldrig sett någon se så chockad ut som Hjalle när han fick av sig mössan från ögonen och hörlurarna ur öronen och hörde 70 av sina närmsta vänner skrika så högt de kunde. Det var väldigt fint.

Sedan blev kvällen en kavalkad av asbra musik. Först ut var Serpent Omega som släpper skiva mycket snart, den måste jag skaffa. Sedan spelade Pig Eyes en specialdoomlåt för Hjalle. Först gick den under namnet Doomlåten, sedan Hjalmar och om jag inte hörde fel blev den slutgiltiga titeln Nuclear Wise Man. Nu lät den ju inte så doomig, men var svinbra ändå. På låt nummer två klev Calle Olsson i Paper upp på scen och fyllde i med synth, sedan ledde konserten över till en Paperspelning med Henke Palm på gitarr.

Hjalle kommer från Uppsala och är gamla vänner med Patrik Wirén och de andra i Misery Loves Co. De hade bestämt redan innan att inte återförenas under kvällen, men ändrade sig och lyssnade in sig på sina gamla låtar i mobilerna. Sedan körde de två stycken som jag inte vet vad de heter, jag missade dem totalt på 90-talet. Det lät hur som helst sjukt bra för att vara ett band som spelat live en gång på 13 år.

Icingen på caken stod Switch Opens för som körde sin sista spelning eftersom de ska lägga av. Kursk med trummor och tre basister. Det var ju just snyggt, dem hade man ju velat sett fler gånger.

Toppkväll! Läs ännu mer på Blabbermouth, där kvällen helt bisarrt hamnade dagen efter festen.

av Ika Johannesson

2013-02-26

Det går ej att kommentera.